En backe och en spårvagn i Lissabon

Castelo de São Jorge
Utsikt mot Castelo de São Jorge i Lissabon. Foto: Francois Philipp. CC BY 2.0

I sin beigea rock och vita hår, lyste den äldre herren upp i gatan, där han stod och väntade på spårvagnen, stödd av sin käpp snidad i trä.

I över 100 år har Lissabon fyllts av spårvagnar, och de kör lustigt nog fortfarande. På gatan, där jag hälsade på denna, nästan lysande, portugisiske herre, hade spårvagnen endast två stopp: rutten bestod av en ganska brant backe, med ett stopp i botten och ett på toppen. Den vänlige äldre herren, visade mig leende in i spårvagnen med en vänlig gest, nästan som att jag vore hans gäst. Jag log och nickade som tack. När han log, blev hans vackra, väderbitna ansikte om möjligt ännu rynkigare. Stilig av tidens ålder, lyste han upp på väntplatsen, vid foten av backen mitt i Lissabon.

En af de mange sporvogne i Lissabon
De traditionella spårvagnarna bidrar till Lissabons vackra gatubild.

Han blinkade kärt till mig, då jag gick av vagnen på toppen av backen. Jag blinkade tillbaka och kände mig varmt välkomnad på ett helt unikt sätt, här mitt i den härliga, gamla delen av staden.

En kort färd full med tankar

På den korta sträckan i spårvagnen, funderade jag på vad han yrke en gång hade varit. Kanske hade han arbetat på en av alla de maskinfabriker som fanns i staden; kanske hade han varit fiskare; eller kanske hade han haft sin egen lilla vingård i det portugisiska inlandet. Eller kanske var han expert på kork, och hade gjort en massa korkar till alla de läckra portugisiska viner, som hälls på flaska och därpå förseglas med en lokal kork.

Kanske njöt han numera av livet här i Lissabon. Han liknade en man, som hade arbetat hårt hela livet. Men han såg fortfarande väldigt livsglad ut, och som en person som nu njöt av sina fria dagar fullt ut. Hans vänliga gest, fick mig snabbt att tycka om både honom och hans vänliga land.

Då jag senare på dagen gick ner för samma backe, såg jag honom på ett av alla de små caféerna som kantade gatan, där han satt och läste en tidning med utsikt till stadens färgrika hus. Jag önskar så, att jag tagit mod till mig och frågat om jag fick slå mig ner bredvid honom. Men samtidigt är jag glad över minnet, och jag kommer alltid att minnas Lissabon med glädje, tack vare denna vänlige gentleman.

Läs mer om resor till Lissabon med Hideaways här

Taggar från inlägget
,
Skriven av
Mer från Marie

Lissabonkusten – sol och hav i storstadens bakgård

Kusten runt Lissabon kan ge en förfriskande paus från huvudstaden, och det...
Läs mer

Kommentera